Mitt nuvarande projekt, eller en av mina senaste, är den här bilden av en vän vid namn Ellie. Det jag har gjort är helt enkelt duttat med pennan i oändlighet. Jag har inte dragit ett enda rakt streck och jag tyckte då att det är lättare att få rätt skuggning i och med att man inte kan sudda när man använder tuschpennor. Jag ska definitivt göra fler teckningar som den här, det är verkligen meditation.

 

Igår var det som att en stor tyngd lättade från mina axlar. Jag började dagen med att kasta boll med Moa, jogga och sedan satte jag mig några timmar vid skrivbordet och målade en teckning som jag blev riktigt nöjd med. Alla de sakerna jag älskar i livet företog jag mig. För att sedan avrunda den fina dagen så fick jag ett samtal där jag blev inbokad på jobb. Jag har nog aldrig sovit så gott som inatt!

Den här dagen har jag några punkter på min dagsordning:

• Intervallträning & styrketräning av överkroppen
• Bli klar med min teckning (bild kommer förhoppningsvis ikväll)
• Fika med Marie & Albin
• Storstäda lägenheten

Innan jag började träna igen på allvar vägde jag 6 kilo mindre än vad jag gör idag. Jag var smal, men inte på ett nyttigt och hälsosamt sätt. Det fanns ursäkter till oändligheten för varför jag inte lagade mat och bara kokade ett nudelpaket. Det fanns dessutom en slags bantningshysteri som fick vara centerpunkt varje lunchrast på skolan och drömvikten var ett återkommande tema.

En av de värsta dieter jag gått på innebar att bara äta buljongsoppa. Jag var så trött att jag knappt klarade av att ta mig ur sängen. Allt salt gjorde så att kroppen samlade vatten och jag fick en oerhörd huvudvärk. Så här i efter hand kan jag inte annat än att skratta åt den idioti som jag har företagit mig under åren. Det är sinnessjukt!

När jag sedan började min löpträning började en gammal pojkväns eviga predikningar om vikten av att äta häsosamt eka i mitt huvud. Han var fanatiker gällande muskelbyggande och hälsa, så mycket av hans kunskap har jag tagit med mig. När jag sedan började äta frukost, regelbundna måltider, undvika laktos och gluten märkte jag genast hur jag misshandlat min kropp.


Så hur äter jag idag? Jag äter alltid fullkornsgröt, varmt citronvatten och linfrön på morgonen. Innan brukade jag bara vakna och gå direkt till skolan för att sedan vid lunch vara helt utsvulten. Lunchen består alltid av någon slags protein för att äta mer kolhydrater till middag. Anledningen till detta är att jag inte känner mig lika fort hungrig och orkar mer under dagen. Några andra viktiga detaljer i min kost är att jag har slutat med laktos, äter så lite gluten som möjligt och dricker endast en kopp kaffe under dagen. Min mage mår bättre och är inte alls svullen längre.

Nu mera fokuserar jag inte på det perfekta numret på vågen, min spegelbild avgör hur jag ser ut. Jag behöver inte "bara gå ner ett kilo till" utan ser snarare ett extra kilo som ännu ett kilo muskler till min samling. När jag är hungrig äter jag och om jag vill ha en chokladkaka så äter jag en chokladkaka. Det är så enkelt att fokusera på vad som är viktigt i livet när man väl bara har klurat ut det. Hoppas jag kunde inspirera tilll lite stordåd så här på morgonkvisten!

Bryggaren är igång, hunden sitter vid ytterdörren och det är måndag. Jag ska strax skriva en lista på veckans göromål och sedan drar dagen igång. Jag har ett ton måsten, men jag ska försöka prioritera för att inte gå i väggen. En sak är säker, mina ben har vilat upp sig och jag ska ta en timme löpning. Varför är träning det enda jag tycks vara motiverad till för tillfället? Gode gud, ge mig ett städ il och ett jobb. Tack på förhand!

Gårdagen kockade jag till en fläskig middag och förväntade mig en filmkväll med tjejerna, men vi hann inte ens lägga fram bordssilvret innan bussen avgick till närmaste festligheter. Efter lite mingel, trummande på soffkanter och kedjerökande tog vi oss till efterfest alá vin och poker. Det blev en riktigt intressant afton!

Igår konstuerade jag en ny springrunda i Malmö, den vanliga rundan runt pildamsparken och gymmets löpband börjar bli ganska intetsägande. Jag märker dock att det utbud av skog, äng och motionsspår som finns i Malmö inte ens kan mäta sig med Norrbotten. Innan min joggingtur köpte jag mig en pulsmätare så den fick komma till bruk för första gången. Jag räknade också ut att min puls ska ligga mellan 125 - 170 för att min träning ska vara effektiv genom den här artikeln och så gjorde jag ett träningsschema över vilka dagar, samt hur långt och vikten takt jag ska springa.

Jag sparade min gymtimme till idag istället så strax ska jag mot fitness 24 för träning av överkroppen så att benen får vila inför morgondagens löpträning. Jag känner mig hur laddad som helst inför sommarens lopp. Motivation!

Vaknade upp 02.00 av att några vänner till mig försökt kasta mig från ett höghus och som du kanske förstår vågar jag inte somna om igen. I början av min dröm vet jag om att mina vänner vill mörda mig så jag försöker fly och ta mig ur situationen genom att argumentera varför de ska låta mig leva. Vi står helt plötsligt på en balkong och jag kämpar för mitt liv för att de inte ska kunna knuffa ut mig. Jag vet inte om jag ramlar, eller hur jag tar mig ner, men går blodig mot mitt familjehem och det jag tänker innan jag vaknar är att det enda jag vill är att mamma ska trösta mig.

Det har blivit ett återkommande tema i mina drömmar att någon är ute efter att döda mig. Förra gången var det min gamla klassföreståndare och en avlägsen kompis mamma som försökte bryta sig in i mitt hus för att helt enkelt ta mitt liv. Det värsta med sådana mardrömmar är att den rädsla som man känner i drömmen är så äkta att drömmen känns verklig flera minuter efter uppvaknandet. Vidskeplig som jag är mejlade jag min dröm till en drömtydare så nu hoppas jag bara på svar på av mitt undermedvetna försöker säga mig.

 

 

Imorgon åker jag med tåget till norrland och jag vet att julen står och väntar på perrongen. Nu mer handlar julen inte om presenter eller god mat, det handlar om att få träffa min familj. Jag har sagt det förr, och jag säger det nu, jag ska aldrig fira en jul utan min familj.

Det är förvisso inte jätte roligt att behöva säga god jul till pojkvännen över telefonen, men han flyger ju in lagom till nyår i Muskus som kommer bli sprakande bäst. Nu ska jag varva ner efter 45 minuters löpning och mysa med min Jonas, packa klart kommer jag troligtvis göra fem minuter innan tåget går, som vanligt.

Jag vet inte vad som riktigt hänt med mig den senaste veckan, hela mitt liv är upp och ner, nu till det bättre. Av någon konstig anledning har jag börjar vakna 5 på morgonen och de nya rutinerna med träningen har verkligen börjar ge resultat. Igår spenderade jag dom vanliga 45 minuterna på löpbandet och kände jag mig inte helt slut som jag annars brukar. När jag avslutat passet med en halvtimme på muskelflexatörerna cyklade jag hem till en varm och skön säng.

Nu sitter jag här igen, på soffan, med en kopp kaffe och gröt, och det finns inte en tanke på att äta den här frukosten på under en timme. Att vakna före ljusets uppenbarelse är verkligen en av livets goda. Har det omöjliga hänt? Jag, Linnea, en morgonmänniska?

I helgen bestämde jag och Mia oss för att inte gå ut, trots att vi hade fått erbjudande om en riktigt bra spelning. När vi då suttit där någon timme framför Sunes jul kom tristessen ifatt oss så vi bestämde oss för att fotografera, så det gjorde resten av kvällen. Här har ni resultatet!

 

 

 

 

Den här tavlan har jag börjat på i helgen. Fortfarande är det lite justeringar som ska göras, men jag tror jag lyckades ganska bra med propotionerna, vilket jag brukar ha svårast med. Jag vill mig till att sätta skuggningar lite fel och då kan hela uttrycket på en tavla ändras. Nu ska jag se om Mia vill hitta på någonting roligt. Behöver en paus från kreativiteten, så jag kan se den med helt nya ögon ikväll.

Som det kanske syns så är min blogg på väg att få ett ansiktslyft, och den beräknas vara klar om en dag eller två!

Det går inte förneka den besvikelse jag kände när jag flyttade till Skåneland igen. Lyckan över att få träffa mina gamla goda blev brutalt förtappad på grund av ett visst personlighetsdrag. Visst kan vi sätta här på varsin ände och fegt tycka, känna och vara stolta, men det gör oss inget gott. Istället har jag vänt andra kinden till, givit upp den här fåniga vårdnastvisten och lagt fokus på mig själv.

Vet ni vad? Det fungerade, jag överlevde ännu en gång. Ödet kom med en väldigt fin julklapp till mig och det i alldeles rättan tid. Ibland är det som att såren börjar läka när inflammationen är som rödast. Kanske är det bara livets hårda sätt att ge en rak Jörgen för att påpeka att du fan i mig är dödlig.

Så vad är det nu för presenter jag fått öppna så här före jul? Jo! My har fått tillbaka sitt blodvärde, älskade Morfar är på bättringvägen, Moas sår har läkt ihop och jag har hittat nya skatter att investera kärlek i. Just nu väljer jag att förneka att de man älskar inte kan finnas där alltid. Jag spottar på fingret och känner hur vinden vänder.

Som rubriken talar har jag sovit i princip hela helgen, och detta är priset av magsjuka och en klyschig kväll på Wonk. Jag tvingade mig upp ur toalettstolen för att uppleva karaokeparty, topless bartenders... och kanske ta en snurr eller två på strippstången! Kvällen slutade kring fyra då jag och Mia hittade våran tredje musketör sovandes i badkaret. Då kändes efterfesten ganska död!